1 november 1907 vigs “Arbetaren Jöns Emanuel Eliasson från Tand och Hemmansägaredottern Wilhelmina Kristina Johansson derstädes” dvs också från Tand. Lysning skedde redan 26 maj, samt 2 och 9 juni då det samtidigt lyser för Jöns Emanuels 3 år äldre bror Anders Eliasson. Han vigs redan 24 juni med Jenny Emerentia Persson från Tand. Måhända var planen att det skulle bli dubbelbröllop?

Jöns Emanuel och Wilhelmina har redan en son, Olof Ingemar, som när paret gifter sig i november är 11 månader gammal. Emanuel och “Mina”, med son “Inge” som de senare kommer att kallas bosätter sig i Emanuels föräldrahem i Tand. Huset där de bor ligger på Kalkbruket på hemmanet Tand No 5 dit familjen flyttat 1902.  Tand första Kalkbruk.

Tand första Kalkbruk anlades 1880 och var i drift till ca 1899 då driften flyttades till det “nya” kalkbruket. Bilden ovan är från 1930-talet och det är i huset längst bort som familjen ska ha bott. Detta hus var ursprungligen en mangårdsbyggnad från Tand 2:3 som såldes av Per Andersson (Per Nilsson Tannér farfar) och flyttades till Kalkbruket omkring 1880 för att bli manskapsbyggnad. Tannér har skrivit om Kalkbränningen i Lockne och nämner där att han själv är född i detta hus när det stod på Kalkbruket samt att hans far Nils Erik Persson också är född i detta hus men då stod det på sin ursprungliga plats på Tand 2:3.

I kyrkböckerna finns också uppgiften att Emanuels syster Kristina, som tjänat som piga i Rödön, flyttar hem till föräldrarna den 23 januari 1904. Hon föder där sonen Per (dvs Tannér) den 9 februari. Nils Erik erkänner faderskapet och de gifter sig 17 december samma år.

Emanuel är sex år yngre än Mina. Han är 21 år när Inge föds och Mina är 27 år. I föräldrahemmet bor 1906 enligt kyrkboken också brodern Anders med hustru men de flyttar, kanske redan efter giftermålet i juni, till Jukkasjärvi.

Emanuel har tiden före Inges födelse varit stamanställd soldat. Han tog tidigt värvning och blev samtidigt med sin bror Anders antagen till volontär i februari 1903 vid Kungliga Jämtlands Fältjägarregemente med en tjänstetid av tre år från november 1903 till oktobe 1906. De två älsta bröderna, Olof och Göran blev indelta soldater så alla bröder gick samma väg. Olof och Göran fick soldatnamnen Alm respektive Palm. De tre bröderna kalllades senare “Almen, Palmen och Mannel” men det var nog efter det att brodern Anders gått bort.

Emanuel och Anders lämnar dock soldatlivet och får avsked i december 1906 dvs samtdigt med Inge’s födelse. Emanuel tituleras Arbetare, sedemera Jordbruksarbetare i kyrkboken.

Mina är uppvuxen i ett “finare” hem. Hennes far är Hemmansägare och på gården, Tand 2:8 hålls tidvis småskola. Hennes farmor är dotter till Fanjunkare Linderström och Wilhelmina Omnberg, vars far, farfar och farfars far var präster. Även på faderns sida finns framstående personer. Hans farmor är av släkten Wasell och där finner vi i rakt nedstigande led en präst, en häradshövding och en tullinspektör.

Den 20 Aug 1908 får Emanuel och Mina en son. Han är uppenbarligen svag och lider av någon form av magsjukdom. Den 1 september blir han nöddöpt till Gunnar Elis Folke. Dopet förättas av lärarinnan Gertrud Jönsson. Sonen dör två dagar senare den 3 september. Lärarinnan Gertrud bor i Tand och har fram till 1897 undervisat där men vid denna tid undervisar hon i Kyrkbygden. (För övrigt fick Emanuels bror, Anders också en son som dör av magsjukdom nästan samtidigt. Anders som tituleras “Handlande” med hustru bor vid denna tid i Juckasjärvi där sonen dör i augusti, åtta månader gammal.)

Nästa son föds 4 januari 1910. Han döps 4 februari till nästan samma namn som den året före förlorade sonen nämligen Elis Folke. Inga dopvittnen finns antecknade i Kyrkboken. Folke har sagt att han är född i sin mammas föräldrahem.

Året efter den 31 januari 1911 föds en dotter. Hon döps Ingrid Brita Elisabet men kommer att kallas Elise. Dopvittnen är svärföräldrarna Johan Olov Johansson och Brita Stina.

Av Emanuels och Minas närmaste släktingar bor flera i närheten. Emanuels föräldrar bor i samma hus på kalkbruket som Emanuel och Mina. Han har också tre systrar och tre bröder. De två äldsta bröderna Olle Alm och Göran Palm finns i Bjärme och Anders som nämnts har kommit tillbaka från Juckasjärvi och bor också i Tand. Äldsta systern Helena är gift till Åre, Elisabeth (Lisa) är gift till Rödön och Kristina bor i Tand. Den sistnämnda har fem söner, den äldste, Per Emanuel blir sedemera journalist och författare med släktnamnet Tannér.

Minas föräldrar bor på hemgården i Tand. Där bor också två av hennes systrar och två bröder, alla ogifta. Den tredje och äldsta systern är gift är till Offerdal.

1914 dör Emanuels far, Elias Olofsson “Bräck-Elias” 72 år gammal. Hans mor bor kvar till 1921 då hon flyttar till dottern Kristina där hon lever ytterligare två år. Hon dör i augusti 1923, 79 år gammal.

Emanuels bror Anders som också bor i Tand dör 1915. Han “drabbades av motgångar och tog sitt eget liv” enligt äldste brodern Olle Alm. I kyrkboken noteras att Anders den 2 februari 1915 “begick självmord genom att skjuta sig med pistol i hjärtat”.

Den 4 september 1917 föder Mina en son. Han är sannolikt för tidigt född eftersom Mina vid detta tillfälle inte är hemma. Jag vet inte var men barnet blir nöddöpt en vecka gammal den 11 september av hemmansägaren Per Nord i Österskucku, Bergs socken. Barnet som får namnet Johan Gunnar dör dagen efter den 12 september. Födseln och dödsfallet registreras i Bergs församling.

Emanuel sägs ha arbetat på Tands kalkbruk. Här fanns två kalkbruk, det första med två stationära kalkugnar, där kalkbränning skedde i förhållandevis stor skala fram till 1899. Det andra “nya kalkbruket” med en modernare ugn som var i drift till ca 1906. Den brända kalken transporterades med häst och vagn till Brunflo station. Under åren 1916-1918 bröts kalksten som med linbana transporterades till järnvägsstationen i Tand. Kalkstenen användes för tillverkning av karbid under krigsåren.

Det är mer troligt att Emanuels far arbetade på kalkbruket som hade sin storhetstid 1985-1900. Emanuels bror Olle Alm har nämligen sagt att föräldrarna flyttade till Tand redan 1887 (kyrkboken säger 1902). Men det kan också vara så att de inte alls arbetat på kalkbruket utan snarare bott på kalkbruket. Emanuel har sannolikt försörjt familjen genom jordbruks och skogs-arbete. (Han titueras skogsarbetare vid folkräkningen 1941).

I april 1922 flyttar Emanuel och Mina med barnen från Tand. Man bosätter sig i ett torp i Rasten, Näs socken. Enligt Folke (som var 16 när man flyttade därifrån) låg torpet på här: Rasten.

Detta är strax söder om nuvarande E45 vid Rasten. Alldeles väster om gränsen mellan Lockne och Näs, dvs det var inte långt från Tand. På den tiden fanns inte E45 men gamla landsvägen mellan Tand och Skute gick här på nästan exakt samma ställe. Här bor de i fyra år. Folke konfirmeras 1923 i Näs kyrka. Förmodligen konfirmeras Elise också i Näs men jag har inte sett något som styrker detta. Ivan Håkansson har berättat att Elise fick gå hela vägen till Tandsbyns skola, en sträcka på ca 4 km de sista två skolåren. Detsamma måste Folke fått göra under sitt sjätte och sista skolår.

Inge gör sin militärtjänst 1926 och utbildas till sjukvårdare. Han sitter i centrum på bilden nedan

I december 1926 flyttar familjen tillbaka till Tand. Återigen Tand nr 5 men jag vet inte säkert om det är samma ställe som de bodde på tidigare. Inge är nu 20 år, Folke 16 och Elise 15.

Det har sagts att Emanuel hade dragning åt flaskan. Detta påverkade uppenbarligen Folke att bli helnykterist något han stod fast vid resten av livet. Nykterhetsrörelsen hade en stark ställning i bygden så det kan också ha bidragit. (Men kanske än mer hans blivande hustru Märta som var en stark motståndare till alkohol).

Både Inge och Folke tituleras Arbetare i kyrkboken. De arbetar bland annat på sågen i Tand. De båda syns till höger på bilden ovan. Inge bor i en lägenhet hos Handlande Daniel Danielsson med hustru Anna Märta Eliasson (inget släktskap namnet till trots). De har en son, Gunnar Danielsson som emigrerar till Kanada i Feb 1929 endast 19 år gammal. Kanske en bidragande orsak till Inges beslut att emigrera samma år.

Två kusiner till barnen, söner till Olof Alm emigrerade tidigt till Kanada. Edwin Albert Alm 1907 och Jöns Alm 1913. Jöns Alm, som tar namnet John Alm, lånar Inge pengar till en Amerikabiljett och sommaren 1929 tar så Inge avsked av Tand och Sverige och reser till Kanada. Där arbetar han bl a för John på hans farm i Battleford. Han hade nog tänkt sig att återvända till Sverige men han blir kvar och gifter sig omkring 1936 med Alma Underdahl, dotter till John Alms granne. De köper ett jordområde tvärs över vägen från hennes föräldrar och blir farmare.

 

Folke gör sin militärtjänst 1930 men blir “frikallad i fredstid” kanske beroende på att han var färgblind, en syndefekt som undertecknad ärvt av honom. Att han var nybliven far kanske också spelade in. Han hade nämligen träffat den åtta år äldre Märta Olofsdotter som vuxit upp hos och tagit hand om sin mormor i Tand. Märta föder i januari 1930 en son som döps till Gösta Olof. Folke erkänner sig som fader. Han är ännu inte myndig och ansöker därför om Kunglig Majestäts tillstånd till giftermål. Det beviljas i juni och de gifter sig i september 1930.

Elise är skriven hos föräldrarna till och med 1930. Därefter vet jag inte mer än att hon träffar sin blivande man, Karl-Gustav Håkansson. Han arbetar på Locknesågen och bor hos sin mor och styvfar på Haxäng No 6 (Ivarssons) i en lägenhet kallad “Sjövik” som ligger här: “Sjövik” . De gifter sig förmodligen omkring 1933 då första barnet föds. (Folkes fru Märta föddes 1902 i samma hus)

Föräldrarna, Emanuel och Mina bor kvar i Tand. Det finns två platser som jag känner till. På 1930-talet bodde de i en fastighet som stått på Tand nya Kalkbruk. Huset stod på höger sida om vägen mellan Tandsbyn och Grubban närmare bestämt här: Tand nya Kalkbruk

Bilden är från 1940 då huset fortfarande stod kvar. Emanuel och Mina med fostersonen Haldo Karlsson bodde på övervåningen. Under bodde bröderna Feldt som sedermera byggde hus 100m längre västerut vid fiskdammen. Husgrunden finns fortfarande kvar men i övrigt finns få synbara rester från kalkbrukets dagar. Järnvägen byggdes rakt över området och då försvann nog en hel del av resterna av kalkugnen.

Exakt under vilken tidsperiod de bodde här vet jag inte men att de bodde här 1937 är säkert. Då flyttade sonen Folke med familj från Grubban till Tandsbyn och flyttlasset passerade “förbi där farmor och farfar bodde” enligt Gun-Britt Ahlander. Ivan Håkansson har också berättat hur han och Haldo lekt där som barn så det är sannolikt att de bodde här åtminstone fram till 1939 (då var Ivan 6 år). Området kring nya bruket förvärvades 1927 av AB Karta & Oaxen som iståndsatte den kvarvarande baracken. Så det är fullt möjligt att Emanuel och Mina flyttade in redan 1927 dvs strax efter att man lämnat Rasten i Näs.

Emanuel, Mina och Haldo flyttar sen till en liten stuga i Tand som ligger på Minas föräldrahem marker. Närmare bestämt här: Tand 2:56. Gun-Britt Ahlander har berättat att hon fick ta med lillebror Kurt dit för att hennes mamma Märta skulle få lite vila. Sannolikt är detta i samband med lillasyster Gullans födelse dvs 1940. Systern Inga-Stina har berättat att hon fick bo här hos farmor och farfar under det år hon gick sjätte klass dvs från hösten 1944 till våren 1945. “Jag och Haldo fick ligga i köket, farmor låg i kammarn, farfar var aldrig hemma”. Ivan Håkansson har också minnen från denna tiden. “Farmor låg i kammarn, hon kunde inget äta, farfar var sällan hemma, det var synd om henne”.

Mina dör hemma i kammaren den 2 september 1945 av magcancer, 66 år gammal. Emanuel flyttar senare till dottern Elise i Stensjö där han dör 1957, 71 år gammal.